Att jag inte har lärt mig detta än? Varför ska man någonsin ta saker och ting förgivet? Jag har en dröm i mitt huvud som snurrar runt hela tiden, och jag att det var en dröm som jag så snart vaknar upp till och inser att allt är sant. Men just nu har jag tyvärr förstått. Jag önsar detta kunde sluta på ett bättre sätt än såhär, man ska aldrig säga aldrig, men jag är tillräckligt svag för att ge upp allt jag har, och ge upp allt som har med kärlek och göra överhuvudtaget...

It's hurts... <3