Hellu alla!

kan börja med att säga att fredagen var helt underbar, har lite minnesluckor, men aah. kul var det :)

denna dagen har vart helt tvärt emot, hade bra förväntningar att få komma till uddevalla och träffa alla, visst, va kul att träffa många av er, men en stor stor besvikelse, finner i stort sett inga ord, satt i en bil i över tre timmar och jag kände att tårarna var på väg, men var tvungen att hindra dom... men faaaaaaaan att allt ska hända mig? varför kan det inte bara vara så enkelt, är så himla jobbigt nu, allting känns så ensamt och alla bara sviker. jag trodde mig själv vara stark, eller har vart det under en längre tid innan, men nu faller allt, tappar tålamodet om alla bara kunde förstå... :'(



jag vill ha dig så mycket, och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att du ska förstå,
åtminstonde förstå att du är underbar. säg mig? :'( <3